Cement är bindemedlet

Cement blandat med vatten är det bindemedel (=lim) som påverkar såväl betongens färska egenskaper som dess sluthållfasthet. Betongreceptet lägger också grunden för betongens tidiga hållfasthetsegenskaper.

När vattnet första gången kommer i kontakt med det torra cementet startar omedelbart en kemisk process som i sin tur leder till att cementlimmet successivt kommer att hårdna. I regel startar hårdnandeprocessen några timmar efter tillblandning.

Alla cement levereras med en viss bindetid = tiden fram till att hårdnandet startar. Denna mäts enligt en standardiserad metod vid +20°C. Bindetiden är till för att man ska kunna hantera den färska betongen vid blandning, transport och gjutning. För betong brukar man tala om tillstyvnadstid istället för bindetid. Man bör vara medveten om att tillstyvnadstiden kan påverkas av olika orsaker. Till exempel kan ett tillsatsmedel ha en retarderande effekt, eller så kan betongmassa bli avkyld – eller en kombination av båda.

Den temperatur man får i betongen den första tiden efter gjutningen styr både tillstyvnadstiden och hårdnandeförloppet. Vid hårdnandet utvecklar cementet en hel del värme som kan vara till nytta för hållfasthetstillväxten.

Cementa har tre cementsorter
Valet av cement och betongrecept påverkar alltså betongen i både färskt och hårdnat tillstånd.

Alla dessa cement har olika karaktär med lika bindetid och hållfasthetstillväxt. De har också varierande värmeutveckling. Man kan till exempel välja ett cement med snabb hållfasthetstillväxt och hög värmeutveckling eller ett med låg värmeutveckling och långsammare hållfasthetstillväxt.

Webbplats utvecklad av Trinax AB